Om Meg og min skogfinske bakgrunn

Jeg er Etnisk skogfinne fra Finnskogen. I mine forfedres historie finner du shamanisme, trollkarer og litt av hvert:-)) Vi er kun ca. 500 eller færre tilbake som lever i dag og er registrert som «national ethnic minority» i EU kommisjonen for nasjonale minoriteter. Forfedre kom fra Russiske Karelen og Savolax i Finland. I 1999 undertegnet Norge den internasjonale konvensjonen for vern av nasjonale minoriteter. Forutsetningen for å få betegnelsen nasjonal minoritet er at gruppen innvandret før 1900. Ifølge konvensjonen fins det fem nasjonale minoriteter i Norge – kvæner som kom til Nord-Norge, skogfinner som kom til Østlandet på 1600-tallet, sigøynere, jøder og tatere. Som vi vet stammer finnskogfinnene fra Finsk-urgiske røtter, og tildels slaviske stamme-røtter lengre tilbake pga. både folkevandringer og erobringer, men her blir alt uklart i forhold til å finne linjene, naturlig nok. Det forskes en del på området vel og merke.

«- Forestillingen om Norge som et homogent samfunn
har i beste fall vært overdrevet..»

Vi har i Norge ett urfolk, samene, og fem nasjonale minoriteter.

De fem nasjonale minoritetene er jødene, kvænene, rom (sigøynere), romani (tatere) og skogfinnene..

Urfolk: Folkegruppe som bodde i et område før dette ble lagt inn under Staten. Nasjonal minoritet: Etnisk, religiøs og/eller språklig minoritet med langvarig tilknytning til landet. Innvandrer: Person født i utlandet, fast bosatt i Norge, som har foreldre som begge er født i utlandet. Et politisk begrep, knyttet til det å krysse en statsgrense. Kilde: St.meld. 15/2000-2001

Om Skogfinner og Finsk Urgiske røtter:

Skogfinner

Jeg er en av ca. 500 eksisterende skogfinner i Norge. Vi ble godkjent som «nasjonal etnisk minoritet» samtidig som tatere og sigøynere, i 1999, der Europakonvensjonen for Etniske Nasjonale minoriteter ble etablert. Noe seint kan man si, siden vi har eksistert lengre enn vikingene!!!

Som vi vet stammer finnskogfinnene fra Finsk-urgiske røtter.

Skogfinner er en av Norges fem nasjonale minoriteter. Tyngdepunktet av denne finske innvandringen var i løpet av hundreårsperioden ca 1575-1660 kom til grenseområdene som i dag kalles Finnskogene. Det var både personlige, økonomiske, politiske og samfunnsmessige årsaker som gjorde at de reiste.

En av årsakene var den arealkrevende landbruksformen som de tok med seg da de gjenninnførte svijordbruket (svedjebruk) i Norge, idet de drev skiftebruk i utmarka ved å svi av skogen på et mindre område og så rug i asken, såkalte rugbråter. Dette bråtebruket ble enkelte steder drevet fram til ca. 1800, men gradvis gikk etterkommerne over til fast åkerbruk.

Finneboplasser finnes over et stort område på Østlandet fra Finnskogen i nordøst til Finnemarka utenfor Drammen i sørvest. Mange er fortsatt i drift som vanlige småbruk. Skogfinnene har etterlatt seg mange finske stedsnavn, i tillegg til en mengde navn som inneholder leddet «bråten». Hakloa i Nordmarka er et eksempel.

I senere år er det på Finnskogen drevet et aktivt kulturvernarbeid for å ta vare på skogfinsk kultur, bl.a. med opprettelsen av «Republikken Finnskogen». Forfatteren Åsta Holth og museumsbestyreren Birger Nesholen gjennom Norsk Skogfinsk Museum har vært sentrale i dette arbeidet.

Hentet fra «http://no.wikipedia.org/wiki/Skogfinner»
Skogfinnenes mytologi – av Rolf Rønning

Mange guder, ånder og andre vesener.

Ukko, himmelens hersker, rådde over været, og var en av de viktigste gudene.
Hiisi var en utrivelig og slem gud, han hadde ulver som hunder og skigarder av hoggormer.
Tapio var guden som hersket i skogen. Det var han som kunne gi jaktlykke, og det var han som avgjorde hvilke dyr jegerne klarte å felle.

Dyr som bjørn og ulv var sterke og farlige. Folk skulle behandle dem med respekt. De trodde det kunne være farlig å nevne dyrene med deres rette navn. Derfor brukte de gjerne andre navn: Bjørn: Den store, kongen i skogen eller far.
Ulv: Gråbein, gråtass, Hiisis hunder

Når en bjørn var drept, skulle den æres. Da ble det arrangert en storstilt begravelse til ære for den falne bjørnen. Det ble spist, drukket og sunget, og da bjørnen var spist, skulle alle knoklene legges nøyaktig slik den hadde ligget i bjørnekroppen. Bjørnen kunne da få nytt liv, og bli vennligere stemt mot menneskene som hadde vist den så stor ære.

Alt som omga menneskene hadde sjel. Dyr, fisk, fugler, planter, trær, store steiner osv. måtte en gjøre seg til venns med, ellers kunne de hevne seg.

Sjukdom trodde de kom av at onde ånder eller fiender hadde sendt dem plagene.
Noita, sjamanen, måtte da prøve å finne ut hvilken ånd det var, og hvem som hadde sendt den. Deretter måtte han drive den onde ånden på flukt.

Vanlige planter ble ofte brukt som medisiner. Tyttebær ble brukt som feberstillende middel. Kråkefotsporer og groblad ble brukt på sår. Tjære ble også drukket f. eks mot halsplager.

Det var viktig å kunne beskytte seg mot det onde, og det var viktig å beskytte husdyra. Beskyttende tegn ble derfor ofte skåret inn i veggstokkene over døra, både på røykstua og fehuset. Pentagrammet, ei femtakket stjerne, var et slikt tegn. Den skulle helst skjæres i ett riss, uten å løfte kniven. Hvis ikke, kunne det bringe ulykke.
På enkelte dører er det risset inn et firkantet rutenett. Dette var også et beskyttende tegn, trolig en slektning av indianernes drømmefangere.

Varsler skulle en merke seg og ta konsekvensen av. Om en som skulle på jakt fikk se en hoggorm, ble det regnet som et varsel om ei vellykket jakt. Om jegeren derimot møtte et kvinnfolk eller en katt, ville jakta bli mislykket, og jegeren kunne like godt snu og gå hjem igjen.

Ormen hadde kraft til å drepe. Slik styrke kunne også brukes til noe positivt. Ormkjøtt ble derfor av mange blandet med annet kjøtt for å gi styrke. I Gråberget på Hof Finnskog var det en som i siste halvdel av 1800-tallet fikk middag. På fatet lå det en orm sammen med fisken. Delikat, ikke sant?

Når ei kvinne skulle føde, måtte skaftet slås av øksa, grevet eller annen redskap, ellers kunne det bli en vanskelig fødsel. Knuter måtte knytes opp for at det skulle bli en lettere fødsel.

Kometer og sol- eller måneformørkelser varslet gjerne krig, det samme gjorde soppen som av og til ga bjørka røde blad.

Tjenestefolk kunne bare si opp i en periode om høsten. En måte å finne ut på om man skulle bli der en var eller flytte var følgende: En person la seg på golvet, med ene skoen hengende på tåspissen. Et vipp med foten, og skoen fløy gjennom lufta før den landet på golvet. Dersom skotuppen pekte mot døra, var det et tegn på at det var klokest å flytte. Pekte derimot skotuppen innover i rommet, var det klokest å bli.

Noita kunne ta kontakt med guder, ånder eller døde mennesker i de andre verdnene. Det var tre verdener, og de levende var i den midterste. Ved å lese spesielle vers, eller synge dem, kunne noita få slik kontakt, og stille de spørsmålene han måtte ha svar på. Han kunne også bruke ei lita tromme, det som i samekulturen kalles runebomme for å få kontakt.
Svarene han fikk, kunne f. eks. fortelle hva som måtte gjøres for at en som var sjuk skulle bli frisk, eller hva som måtte gjøres for at krøttera skulle holde seg friske.

Skogfinnene drev svedjebruk, De hogg ned granskog om våren, lot den ligge med kvisten og baret på over sommeren og over vinteren. Da var tida inne til å sette fyr på det som var hogd, slik at de kunne så kornet i aska. Det var viktig at det kom regn like etter at kornet var lagt i aska. Noita måtte finne det riktige tidspunktet, og til det brukte han tromma, litt finknust eikebark og en liten hammer. Når han slo på tromma dannet eikebarken en figur. Når regnet nærmet seg, ville denne figuren endre seg. Da visste noita at tida var inne til å tenne svedjefallet. Under tenninga leste noita vers, eller besvergelser for å blidgjøre Rongoteus, som var guden som rådde over rugen. For å få bra vekstvær var det også nyttig å påkalle Ukko.

Den som skulle ut på ei lang vandring, skulle ofre til Ukko for å sikre seg bra vær under turen.

En skulle ikke spinne på rokken på torsdagskvelden. Da kunne de underjordiske gjøre rokken ubrukbar.

Enkelte trær bøyer seg, slik at de vokser ned i bakken igjen. Et slikt tre kalles et smøytre. Å krype gjennom et slikt smøytre trodde de kunne kurere sjukdommer. Men om en ikke fant noe slikt tre, kunne det likevel bli ei råd, Med en skrap spade gjorde en hull i torva, slik at det ble to slike spor paralellt. Så kunne den tøyelige torva løftes litt på midten, uten at den løsnet i endene. Gjennom et slikt hull kunne den sjuke smøyes for å bli kureret for sjukdom.

Tannverk er noe svineri. Skikkelig vondt! I gamle dager var det ingen tannleger å ty til. For å bli kvitt tannverken, pirket de med en tynn, spisset pinne i den vonde tanna. Deretter skulle en gå til ei spesiell furu, og slå pinnen inn i den. Da ville furua overta tannverken. Men stakkars den som kom til å hogge et slikt tre! Han ville da få smertene fra alle som hadde satt slike pinner i furua.

Nordrennende vann var viktig, for det hadde helbredende kraft.

Puro- Jo skaffet regn ved å pløye motstrøms i en nordrennende bekk med ei enorm tresleiv og kjerringa som hest.

Rogna var regnet som et hellig tre. Derfor finnes den som tuntre mange steder på Finnskogene.

Huldra, Mielinen, skulle en holde seg til venns med, for da var buskapen tryggere. Hun så til at alt var som det skulle, og kunne si fra om noe var galt. Et eksempel på det er et lite vers som ei budeie hørte en gang hun somlet med å slippe dyra på beite om morgenen. Siste del av verset er slik: ”Mi ku er i åsen, men di står på båsen, og enda sover du.”

Fadervår var ei sterk bønn, men om det ble lest bakvendt, og alle bevegelser ble gjort baklengs, kunne det gjøre skade.

Drømmene skulle en prøve å huske. Mange mente at de kunne advare oss eller forberede oss på ting som skulle skje.

For å få god fiskelykke skulle en be fiskebønn.

Dette var noen eksempler jeg kom på i farten. Generelt kan en si at det var mange ting å passe på om alt skulle gå bra. Noita kunne snakke med, og forstå hva vinden, bølgene, fossen eller trærne sa. Noita hadde stor makt, men ikke større enn om han mislyktes mange ganger kunne han bli avsatt… men oftest forsto han sjøl at han ikke strakk til, og da forsvant han bare.

Dette med å finne nytt land var også ei plikt noita hadde. Han skulle sende ut speidere for å finne nye skogsområder der det var godt om vilt og fisk, og gode svedjemarker. Når speiderne vendte tilbake, skulle de fortelle om de nye traktene, og hvor man skulle gå for å finne dem, med vers som alle måtte lære. Melodien(e) som ble brukt hadde fem toner, verken mer eller mindre, derfor hadde en kantele fem strenger.
Hvert vers hadde fire linjer, med åtte stavelser i hver linje.
Dette at alle måtte lære disse versene, var en ren forsiktighetsregel. Kanskje ville det gå mange år før det ble nødvendig å dra, og da var det ikke sikkert at noen av de som hadde vært der var i live.
Noita brukte sanger og vers, runer eller besvergelser for å kurere sjukdommer. Det var slike vers for nesten alle mulige anledninger: For at rugavlingene skulle gå bra, for å holde husdyra friske, for å verne dyra mot ulv og bjørn, for å få regn, for å stoppe regnet, for god jakt- og fiskelykke, for å fortelle om nytt land, osv.
Tegn hogd inn i stein, i trestammer, eller i husvegger skulle verne mot onde makter, eller være lykkebringende. Pentagrammet er et godt eksempel på det.
Troen på at alle ting omkring oss hadde sjel, gjorde det nødvendig å stå på god fot med dem. Det innebar bl. a. å ikke ta mer enn nødvendig, kort sagt: vise hensyn. Mennesket var slett ikke naturens hersker, slik vi tror i vår tid, men måtte innrette seg på naturens vilkår og følge de regler som var bestemt fra urgammel tid.
For å si noe om tankegangen bak det hele, vil jeg belyse det med et eksempel: Om en kar hogg seg i beinet, så var det ikke nok å lese en besvergelse mot øksa. Det var ikke øksa som var opphavet, og derfor var det ikke den som hadde hovedskylda for hoggsåret. Øksa var laget av jern og stål, derfor måtte en gå til jernet med besvergelsene – men jernet hadde blitt til nede i jorda, og det måtte kløkt og kunnskaper til for å frigjøre jernet fra jorda. Derfor var det jorda, opphavet til jernet og øksa, som måtte besverges.
Meninga med eksemplet er omtrent som følger: Jo nærmere opphavet en kom, jo større kraft ville besvergelsen få. Dette gjaldt ikke minst for å kurere sjukdom.
Nettopp denne tanken om opphavet finner vi mange eksempler på i Kalevala, og den gjennomsyrer hele tankegangen.
Når det var slik, er det lett å forstå at den som var noita måtte ha store kunnskaper på mange felter. I tillegg måtte han ha ei klippefast tro på det han gjorde. Besvergelser framført under tvil ville ikke virke. Kanskje kan vi kalle det en form for suggesjon… men er ikke all tro det, når det kommer til stykket?

Varsler var viktige, og drømmer kunne også være varsler, helt eller delvis. Igjen kommer vi tilbake til dette med opphavet. Noita måtte lete seg bakover til opphavet, opprinnelsen for å kunne tyde et varsel riktig. Det er litt som å luke ugras. Om en ikke får opp rota, så hjelper det lite.

Noe vi lett glemmer når vi skal sammenligne fortidas og nåtidas tro, er ståstedet dvs. våre omgivelser, som etter min mening er en viktig faktor. Omgivelsene, enten det er andre mennesker eller naturen sjøl, påvirker hele tida tankene våre. Tankene måtte på en måte harmonere med omgivelsene, ellers ville de føles feil. Fortidas mennesker var utstyrt med like mye vett og forstand som vi, men deres verdenbilde, deres omgivelser var helt annerledes enn det er i vår tid. Vi prøver å beseire naturen, mens de forsto at de måtte ha den som medspiller. En måtte holde seg til de lovene naturen hadde heller enn å tøye dem og bryte dem.
For seks, sju, åtte hundre år siden eller mer, hadde ikke folk det samme nettverket som vi har i vår tid. De hadde to sikkerhetsnett: familien og å holde naturens lover.
Å måtte klare seg med det en har for hånden er for oss en totalt ukjent tanke. Vi kompenserer med mange andre ting. Fortidas mennesker hadde ikke den muligheten, men var henvist til å klare seg slik det var. For dem var premissene lagt en gang for alle.

Mange andre folkeslag, som kalles såkalt ”primitive”, dvs. at de var naturfolk har hatt tilnærmet de samme tankene enten de er skogfinner, indianere, samer, inuitter eller aboriginere. Svært mange elementer er felles. Det er først og fremst naturen og dens vilkår som har skapt forskjeller.
Jeg satte med vilje ordet primitive i anførselstegn. Kanskje det i realiteten er vi som er blitt primitive? Vi har somlet bort mye, kanskje mesteparten, av den viten som i ytterste konsekvens betydde liv eller død for våre forfedre.

Noen sentrale skikkelser i den skogsfinske mytologien:

Jumala
Dette var den høyeste guden. I boka Mythologica Fennica, som Christfrid Ganander utga på egen bekostning i 1789, står det bl. a: ”De Bjarmer, som voro af Finsk härkomst, dyrkade en afgud, under namn af Jomala.” Dette er nok samme gud som samene i tidligere tider kalte Jubmel. Ifølge Ganander kalte finnene, etter at kristendommen kom, den høyeste guden for Luoja og Kaikkiwalda, som skal bety skapere og allmektig. Interessant er det å merke seg at Gud fortsatt kalles Jumala i Finland.

Ukko.
Nest etter Jumala var Ukko den eldste guddommen. Ukko var tordenguden, en parallell til den skandinaviske guden Tor. Han styrte været, men hadde også mange andre oppgaver. Ukko, som også ble kalt Pitkäinen, som betyr den lange, ble anropt ved bjørnejakt. Ukko ga styrke til de svake, og beskyttet mot bergtroll. Han kunne også verne folk som dro ut i krigen.

Hiisi
Hiisi var, ifølge Ganander ”en mägtig Gud eller Gudinna, som fredade för skogsdjur, men var i sig sjelf förfärlig.”
Hiisi var en veldig sterk jette, grusom og skrekkelig. Han drev bjørner og ulver som lam.

Hongatar eller Hongotar
En skogsnymfe. Vi ser likheten med ordet honka, som er det finske ordet for furu. Kanskje ikke så underlig når hun er furutrærnes beskytter. Hun er også bjørnens mor og amme. Den mannlige tilsvarigheten heter Hongonen, og er bjørnens far.
Det finnes flere eksempler på at guddommer eller sterke makter i den finske mytologien er foreldre til ulike dyr, slik som her. Vi finner også noe av det samme i den norrøne mytologien, jeg tenker da på to av Lokes barn, Fenrisulven og Midgardsormen. Forskjellen mellom den finske og den norrøne mytologien, i hvert fall i dette eksemplet, er at hos finnene handler det om vanlige dyr, mens det i den norrøne er dyr det finnes bare ett eksemplar av.
En slektning eller kollega av Hongatar er Hongas; ”Nordanskogens Fru”. Hun skulle holde styr på bjørnen så den ikke skadet buskapen.

Juutas, ”Sjelfver Hin onde, ormens uphof” som Ganander skriver. Han tilsvarer Loke i den norrøne mytologien, ond og listig.
En gud som ikke nevnes så ofte, underlig nok, er Rongoteus. Han var den som sørget for at svedjerugen ga god avling, og var særlig dyrket som guddom i Karelen. Den norrøne guden som det er mest naturlig å sammenligne ham med er Njord.

Tapio er skogsguden, en finsk utgave av den sør-europeiske Pan. Han hersker over alle skogens dyr. Han var også guden for jaktredskap. Det var Tapio som bestemte hvilke dyr som skulle felles når det var jakt, og hvilke som skulle gå fri.

Dette var bare et ytterst lite og kortfattet utdrag om noen skikkelser som fantes i den finske mytologien. Vi finner både guder, ånder, nisser og mange andre slags vesener, så det er mange likhetstrekk med den norrøne mytologen. Det er likevel mange ulikheter. Vi ser bl. a. at den samiske mytologien har et mye sterkere slektskap med den finske enn med den norrøne mytologien.
Når en noita skulle bli av de dyktigste, måtte han til samene for å lære. Kanskje er det noe av forklaringa. Vi har også begrepet Pohjola, som riktignok er ganske vagt, men det ligger i hvert fall nord for de skogsfinske områdene, og det var i nord samene hadde sitt tilhold etter å ha blitt presset nordover av andre folkeslag.

I de fleste mytologier tillegges dyr, og særlig dyr som har kraft og styrke også menneskelige egenskaper. Vi kan ta det nordiske ordtaket om bjørnen: ”ti manns styrke og tolv manns vett.” De hadde respekt for bjørnen. I den finske mytologien finner vi en annen variant, som i minst like stor grad viser respekt for det store dyret. Jeg tenker her først og fremst på såkalte bjørnebegravelser. Den har vært praktisert både av finner og samer, og Ganander skriver bl. a. om dette: ”KOUWWON- PÄÄLLISET, Björn- graföl, firades med många ceremonier, under musik af Runor och öldrickande, då Björn- hufvudet uphängdes i ett träd: til detta gelag gjordes af grannarne et sammanskott af spannmål och matvaror. En gosse och flicka utvaldes till brudpar i full skrud. Gästerne voro högtids- klädde. Först bars hufvudet, och sedan det öfrige Björn- köttet in, hvarpå ärtsoppa var kokad.”
Dette ble så båret inn og fortært, og Ganander skriver videre:
” Vidskepelser och löjelige sedvanor vid Björn- jagter äro ännu öflige på visse orter i Lappland. Fordom ansågs det som en trosartikel, at Björn var et heligt djur. De gifva honom på sit språk många besynnerliga titlar. Efter uttydning på Svenska, kallas Björnen: Berg- gubbe, Bergfarfar, m. m. Sammanlunda gifva Finnarne Björnen flera hederstitlar”.
Fra flere områder, både finske og skandinaviske, kjenner vi til at man voktet seg for å kalle dyr som bjørn og ulv med sitt rette navn, men benyttet seg av andre, beskrivende navn, som f. eks.: Den store, den sterke, kongen i skogen, den brune. For ulv: den grå, gråbein, gråtass, osv.
Vi vender tilbake til bjørnebegravelsen, der Ganader skriver følgende:
” Alla hans lemmar, ben och knotor nämnas med vissa ifrån det allmänna Lapska språket åtskilde namn. Man vet icke hvarest de tagit alle orimligheter som endast vid Björnars fångande brukas. De anse alt sådant för hemligheter, hvilka icke för främmande böra uppenbaras. Så snart Björnen blifvit dödad och under det de föra honom hem, upstämmas vissa Joikningar eller sånger.
Schefferus, Lappon. Ill. p. 233, omtalar några af deras visor. Deras första compliment til Björnen skal vara denna: Kitulis pourra, kitulis i skade tackemis, Sobbi jalla saiti: det är: de tacka Björnen, at han ej gjort dem skada, sönderbrutit deras stafvar och Spjut.
Den förnämste Banemannen slår merendels en mässings- nagel i sit gevär, eller hänger något visst märke på sin hals, det han en lång tid bär, som et heders tecken. De hafva äfven hvarjehanda underliga ceremonier och sånger, sedan de äro hemkomne, samt när de sönderdela och förtära Björnen. Dylika uptåg voro i detta sekulo i Österbotten, Savolax och Carelen vanliga.
Alt detta slutas med en sång, angående den heder, som de nu visa emot Björnen, med begäran at han ville förkunna detta åt andra Björnar, på det desse ock villig måste låta fånga sig.
Alla ben i Björnen hopsamlas så hela de äro, och rangeras i behörig ordning uti en upkastad grop, af samma längd som Björn varit, hvarpå lägges fint björkris: gropen betäckes sedan noga med långa klabbar, hvaruppå sedan bredes granris. Desse löjelige ceremonier blifva dock icke hos alle Lappar på lika sätt iakttagne”.
Så langt Ganander. Grunnene til at jeg har gått såpass grundig inn på nettopp dette er følgende: Det viser hvilken rolle dyrene hadde i mytologien. En rolle der de faktisk er like viktige som menneskene. Det viser også den respekt folk hadde for først og fremst store dyr, dyr som kunne være dem til men og plage.
En annen grunn er, at vi her ser likhetene mellom finsk og samisk mytologi svært tydelig. Det viser også at dette var noe som holdt seg i lang tid etter at kristendommen hadde fått innpass. Noe av tanken bak slike seremonier, tror jeg er behovet folk følte for beskyttelse mot det som truet deres hverdag. De skulle ikke provosere andre makter, her de ville dyra, eller de som rådde over disse.
Hadde en gått for langt, måtte de ulike maktene blidgjøres. Det er i realiteten det samme som kristendommens synd og straff, med den forskjellen at virkemidlene for å få maktene som rådde i godlag igjen hadde andre former enn det som senere kom med kristendommens innføring.
Vi snakker altså om tro… ikke overtro. Tankene bak den gamle mytologien og kristendommen viser ofte forbausende likheter i tankegang, og begge er i høyeste grad barn av sin tid, og begge har vært gjenstand for endringer i århundrenes løp. Kanskje ikke så underlig, når vi tenker på den daglige kampen for tilværelsen, behovet for beskyttelse i en eller annen form, og troen på at det var noen som styrte hele tilværelsen.
Til alle tider har vi mennesker hatt et sterkt behov for å vite. Vi forlanger forklaringer som er så logiske at vi kan slå oss til ro med dem. For å rette på noe som har gått galt, må vi vite hvorfor det gikk galt… og vi må ha noen vi kan henvende oss til. Dette gjelder alle former for religion, enten vi kaller det tro eller overtro. Å vite gir trygghet. Da kan vi få ting på rett kjøl igjen. Når vi ikke vet, blir det å famle i blinde, og det vil bare være et slumpetreff om vi finner noe vi kan tro er en løsning.
Det er også en maktstruktur bygget inn i disse problemstillingene. Den som har kunnskaper har også makt i en eller annen form. Kanskje først og fremst makt til å påvirke andre, til å styre dem i ønsket retning. Dermed er det kanskje på tide å føre begrepet noita inn i tilværelsen. En noita, på norsk kalt trollmann, noe jeg synes blir helt feil, og svært negativt ladet i utgangspunktet. Noita er det samme hos skogfinnene som noaidi hos samene, en som har kunnskaper og evner til å kommunisere med de rådende makter i de ulike verdener. Det er hevet over tvil at noita må ha hatt stor makt… det vil si: stor makt så lenge han kunne vise at han hadde den kraften og de kunnskapene som var nødvendige. Og om noe slo fullstendig feil for ham, ville han uten tvil få et forklaringsproblem av dimensjoner, og hans maktposisjon ville bli tilsvarende svekket.
Da er det et spørsmål som naturlig melder seg: Var noia et onde eller et gode? Vi skal kanskje tenke litt over det. Trolig er det ikke mulig å gi et fast svar på det, men spørsmålet er i og for seg interessant. Det var sikkert ikke to noitaer som var like. Og kanskje kommer vi ikke stort nærmere svaret enn det.
Det har alltid vært, og vil alltid være to elementer som er avgjørende for det som skjer i verden, om vi ser for oss et enkelt verdensbilde: Det gode og det onde. Satt på spissen, og forenklet, vil alle former for kamp stå mellom det gode og det onde. Da dukker det opp et nytt spørsmål: Har vi tilstrekkelig kunnskap til å avgjøre hva som er av det gode og hva som er av det onde? Hvis alt er som det utgir seg å være, er svaret ja, men om det ikke er det, blir svaret nei. Folk kunne tro og håpe at noita kunne det… men de kunne neppe vite, og dermed er vi tilbake til noe av den makt noita hadde i et klans- eller stammesamfunn.
Noita var også for en stor del seremonimester, og det kunne skaffe ham tillit og respekt. Det vi ikke vet, er i hvilken grad den enkelte noita valgte å utnytte det. Om vi så snur blikket mot kristendommen, ser vi også maktstrukturer. I Norden var det i den første tida kongene som med vekslende hell prøvde å innføre kristendommen. Var det bare av overbevisning og idealisme, eller lå det også andre motiver bak? Jeg må nok hevde at svaret i aller beste fall er et tvilende og svakt tja… Også her var kunnskap makt, om enn på en noen annen måte. Kongene hadde makt, og utnyttet den til å innføre kristendommen. Når folk fikk valget mot at gårdene deres skulle brennes og de sjøl drepes om de holdt på sitt og sa nei til den nye lære, vitner det mer om rå maktbruk enn om overbevisning og idealisme. Kongene var også barn av sin tid, så vi får godskrive noe av den harde framferda på den kontoen.
Når vi senere, særlig i middelalderen ser hvor enorm makt kirken hadde, har jeg fortsatt vansker med å finne idealismen…

Et annet tema som fortjener oppmerksomhet er: Hvor lenge satt det som kirken kalte hedenske skikker og ritualer i hos den menige mann og kvinne. Det er et interessant spørsmål som kanskje strekker seg lengre i tid enn vi tror?
Jeg har ikke noe patentsvar. Her finnes det uten tvil store forskjeller, både geografisk og i tid. Det kan finnes mange grunner til at skikker og ritualer ble borte, og minst like mange grunner til at de holdt seg.
Jeg tror vi må tilbake til den gamle tanken om å beskytte seg. Det som fra gammelt av har vist seg å holde mål er det ingen grunn til å vrake, det tror jeg vil være en naturlig tanke hos svært mange. La oss kalle det ”naturlig sikkerhet”, kanskje er også ”sunn skepsis” dekkende. Et ordtak sier: Vi vet hva vi har, men ikke hva vi får. Det ligger noe der som nok de fleste kjenner seg igjen i, skulle jeg tro.
Skogfinnene både i Sverige og Norge var like ofte i kirken som nordmenn og svensker, til tross for at de ofte hadde lange og besværlige kirkeveier. De gikk til alters som andre, de døpte sine barn, de ble viet av presten, og de ble gravlagt på kirkegården, alt med kirkens vanlige ritualer. At de hadde plikt til å møte i kirken var en sak, men det er også helt klart at vi ikke kan si at de var mer hedninger enn andre. Likevel er jeg overbevist om at skikker, besvergelser, ritualer fra tida før kristendommen fulgte med. Ikke med presten i umiddelbar nærhet, men i dagliglivet, som for skogfinnene oftest var milevis fra all øvrighet.
Hvorfor skulle de ikke benytte seg av nedarvede skikker for å sikre seg god avling, god helse, eller annnet de gjerne ville oppnå? Det er klart de garderte seg ved å ri to hester samtidig. Noe annet ville faktisk vært unaturlig, slik jeg tolker det.
Var det synd å be Ukko og tørt vær når rugen skulle høstes? Eller å be Tapio om god jaktlykke? Kirkens bud var: Du skal ikke ha andre guder enn meg.
Det er ganske kategorisk. Likevel er jeg ikke så sikker på at finnene så det som en stor synd å be andre om hjelp når det syntes nødvendig. Naturligvis kommer det an på øynene som ser, og i hvilken sammenheng og utstrekning det forekommer.
Noe nesten tilsvarende skjedde ved overgangen fra katolsk tro til Luthers lære. Da ble alt som kunne kalles katolsk sett på som vranglære. Likevel kan vi være temmelig sikre på at mange holdt hatten foran munnen og mumlet lavt sine katolske bønner… for sikkerhets skyld.
Det jeg vil fram til er, at du får ikke folk til å vrake alt gammelt for noe nytt og ukjent over natta. Det tar kanskje hundrer av år, om det i det hele tatt skjer helt og fullt. Et gammelt ordtak sier: ”Man vet hva man har, men ikke hva man får.”
Det hele står og faller med trygghet. Mangler den, fortsetter folk å tro det de har trodd. Enten man velger å kalle det tro eller overtro, er det beskyttelse vi går etter.
Niitaho- Jussi, Finnskogens siste vandrer, ofret alltid en mynt til Ukko før han skulle ut på ei lengre vandring, for å sikre seg godt vær.
Kaisa Vilhuinen, og mange med henne, leste sine besvergelser for å bote sjukdom eller oppnå lykke, og de trodde oppriktig på det de gjorde.
I vår moderne tid selges det ulike ”mirakelkurer”, enten det er for å bli slankere, få bedre helse. Hvor mange av disse er bare humbug? Trolig de fleste. Men slutter vi å kjøpe dem og tro på dem? Neida, slike uvesentlige småting hefter vi oss ikke ved. Tror vi så tror vi, enten det kalles tro eller overtro.

Kanskje nettopp på grunn av den negativt ladede betegnelsen overtro, er det mange de siste par hundre årene, sjøl i skogsfinske miljøer som har fornektet forfedrenes tro, og forsøkt å skjule eller bortforklare den. Av den grunn er det mye som har gått tapt, og jeg vil hevde at det er viktige deler av vår historie og kultur som dermed har blitt borte. Vi må få våre forfedres tro fram i lyset igjen. Jeg mener ikke at vi skal forherlige den, men godta at den har vært der, som en naturlig del av vår fortid. Kanskje vil da flere biter i det enorme puslespillet som den skogsfinske kulturen er, falle på plass, og kanskje kan vi få et klarere helhetsbilde av den kulturen vi har fått i arv.
Vi er alle barn av vår tid, og om vi erkjenner det, blir det kanskje enklere å innse at det vi kaller evige sannheter også er noe som er i stadig endring. Med det i tankene tror jeg vi kan komme enda noen skritt nærmere et helhetlig bilde av den skogsfinske kulturen.

Skogfinske interesser i Norge

Ble stiftet 5. januar 1999 og er et samlende nettverk for skogfinske interesser i Norge.
Skogfinner.no skal være felles forum og felles møteplass for interesseorganisasjoner, institusjoner og enkeltpersoner.
Nettverket er etablert av organisasjoner, institusjoner og enkeltpersoner som arbeider hovedsakelig og kontinuerlig med skogsfinsk kultur, som et styrkende redskap i dette arbeidet.
Nettverket skal bl.a. ha funksjon som felles adresse og felles informasjons- og kommunikasjonskanal mellom interessemiljøet og myndigheter i forbindelse med skogfinnene som nasjonal minoritet i Norge. http://www.skogfinner.no/

Skogsfinsk kultur i Skandinavia er innen flere områder en reliktkultur med østlig finsk-urgisk opphav, og var Europas siste svedjebrukende kultur. De østlige kulturspor i norsk og skandinavisk kultur har vært lite påaktet. Samisk og i senere tid kvensk kulturhistorie har fått oppmerksomhet på akademisk nivå. Det er sterkt behov for å komplettere kunnskapen om de østlige kulturelementene gjennom å forske på den skogsfinske kulturarven mens det ennå er tid. Gruppens status som nasjonal minoritet blir et forsterkende argument. Økt fokus på og kunnskap om finnekultur vil bidra til å gi ikke minst Finnskogregionen et identitetsmessig løft som kan være grunnlag for egen samfunns- og næringsutvikling.
Kilde: http://www.hedmark-f.kommune.no/hedmark/web/Offentli.nsf/0/c125671d0041660ac1256a24005b2153?OpenDocument

«Det først språket vi kjenner til i Norden blir kalt indoeuropeisk. Dette var ikke et skriftspråk, men et talespråk. Det ble brukt her til lands i ca 3000-2000 f. kr. I 2000 f. Kr. begynte det indoeuropeiske språket å dele seg i flere forskjellige grener. Som germansk, som vårt språk stammer fra. Det dukket også opp et annet språk som ikke stammer fra det indoeuropeiske, nemlig noe som kalles finsk- urgisk. Dette ble et felles språk for de som bodde nord i Norge, Sverige, Finland og Russland, altså samene.» Sitat: http://elysebo.stud.hive.no/Norsk/tverrfaglig_prosjekt.htm ( utgått)

Kalevala
Karelarnas tidiga historia

Den äldsta bosättning man konstaterat i det karelska området är 9.000 år gammal och fast bebyggelse 7.000 år gammal (Latikainen 1993:15). Vi vet dock inte varifrån dessa bebyggare kommer.

Det finsk-ugriska ”urfolket” härstammar troligen från Volgas mellersta lopp. Här skiljdes ungrarna från ”urfinnarna” för 4.000-5.000 år sedan. För omkring 3.500 år sedan bodde den östersjöfinska folkstammen på båda sidorna om Finska viken. Samerna skiljde sig från finnarna för 3.000 år sedan. 500 år senare var det esternas tur att skilja sig från finnarna. Omkring år 100 e.Kr. nämns finnarna för första gången i skrift av den romerske historiken Tacitus (Jutikkala 1982:11 ff).

Jordbruk bedrevs i ett bälte från kusten in i Tavastland uppåt Kumo älvs vattensystem. Svedjebruket var allmänt vedertaget. Pälshandel och jakt var också viktiga näringar.

Under folkvandringstiden, c:a år 400 – 800 försvagades kontakterna med folken söderut medan kontakterna västerut stärktes. Under senare folkvandringstid, 550 – 800, uppstod en styrande hövdingaklass och båtgravar, av samma typ som de i Skandinavien, uppfördes. Kalevaladiktningen tros härstamma från denna tid, samma tid som den anglosaxiska Beowolfssagan sägs skildra (ibid:17 och Eidlitz 1991:23).

Omkring år 1.000 kan tre finska stammar klart urskiljas; i sydvästra Finland bodde egentliga finnar. Det västliga sjödistriktet och området kring Kumo och Kymmene älvar beboddes av tavaster och i öst bodde karelarna.

Ryska forskare anser att karelarnas ursrungsområde i Fennoskandia är området nordväst om Ladoga, det småkuperade och naturfagra området kring Sortavala. Fynd har gjorts i jorden här som styrker de teorierna. Detta område var sedan vikingatiden ett område genom vilket krigare och handelsmän förflyttat sig. Här fanns en transithandel under Novgorods ledning med

Veserna, som troligen är ett annat namn på vepserna, skall under medeltiden ha bebott en triangel mellan Ladoga, Onega och Vita havet (ibid:562).

Enligt de ryska krönikorna inbjöds Rurik, som kan ha varit svensk, år 862 att komma till Novgorod tillsammans med sina bröder och härska över staden. Jakten på pälsdjur var viktig både i Novgorods kärnområde och i de s.k. nordliga kolonierna. Pälsarna såldes sedan vidare genom Novgorods handelsmän. Novgorods invånare ägnade sig åt handel och jordbruk (Spiridonov 1992:560). Novgorods kärnområde var indelat i pjatiny (fem delstater); i sydvästra Karelen kring Ladoga låg Vodskaja Pjatina och i sydöstra Karelen kring Onega låg Obonezjkaja Pjatina. Dessa ”delstater” styrdes av valda ämbetsmän och en folkförsamling. Dessa områden utanför kärnområdet betraktades som kolonier och var indelade i volosty. I volosty upptogs skatt (ibid:560).

Det koloniala området omfattade troligen ett så stort territorium som sträckte sig upp mot nuvarande finska Lappland och de nuvarande oblasty Murmansk och Arkangelsk. Till Novgorod räknades satelliterna Pskov, Ladoga och Russa. Dessa hade begränsad självständig het. Pskov frigjorde sig på 1300-talet. Mongolernas invasion av Europa i början av 1200-talet nådde aldrig Novgorods murar. Novgorods här lyckades hejda mongolstyrkorna och Novgorod klarade sig relativt bra undan mongolernas härjningar (ibid:561).

Mycket tyder på att karelarna under Novgorodtiden började handla med Skandinavien. I Gråträsk i Norrbotten har man gjort fynd som tyder på kontakt mellan Sverige och karelare redan i slutet av 1000-talet. Karelare omnämns, enligt Spiridonov, i skandinaviska kälor, t.ex. i Istorija Norvegia och Eskils saga Skalla-Grimsona (ibid:562).

1200-talet var den karelska kulturens blomstringstid vid Ladogas nordvästra stränder. I allians med Novgorod hade det karelska området en viktig ställning i den öst-västliga handeln från c:a år 1000 till och med 1300-talet (ibid:569).

Sverige erövrar Finland

Finlands kristnande påbörjades från väst genom svenska korståg omkring 1150 (Suomen Historia II 1984:29 ff). Från början besatte man egentliga Finland, Satakunta och Nyland; vissa operationer gjordes mot Tavastland. Även danskarna företog korståg till Finland 1191-1202.

Fursten Jaroslav av Novgorod oroades av svenskarnas och danskarnas aktiviteter och genomförde tvångsdop av karelare 1227. Åren efter detta företog Novgorod ett fälttåg mot Tavastland. 1240 besegrade furst Alexander Jaroslavovitj Nevskij en svensk korstågsstyrka vid Neva. På Novgorods sida slogs östfinnar, troligtvis karelare. Detta krig befäste klyvningen av det finska folket (ibid:53 ff).

Under svenskt beskydd flyttade egentliga finnar och tavaster västerut till Finska vikens karelska kust. Å andra sidan stärkte Novgorod sitt grepp om Karelen och 1270 nämns Karelen som ett novgorodskt förvaltningsområde (ibid:58).

Mot slutet av 1200-talet pågick ett ständigt krig mellan tavaster och karelare. Den svenske politiske ledaren, marsken Torgils Knutson organiserade det s.k. tredje eller karelska korståget 1293 och på Karelska näset uppfördes Viborgs slott som bas. Kvinnofrid proklamerades mitt under brinnande krig i Karelen av Birger Jarl 1319 (ibid:99 ff).

Krig kom att pågå i många år, men 1323 slöts så freden i Petrokrepost (Nöteborg). Novgorod behöll sitt grepp om karelarnas kärnområde Ladogakarelen. Gränsen mellan Novgorod och Sverige började vid Sestraretjsk (Systerbäck) och löpte över Karelska näset till sjön Saimen, därefter blev gränsdragningen mer diffus, men troligtvis låg den slutliga gränspunkten vid mynningen av Pyhäjoki älv i Österbotten. Karelarnas urgamla rätt till laxfiske i Österbotten erkändes. Alla parter garanterades tillgång till Neva och förbud mot att uppföra fler befästningar i Karelen infördes (ibid:69 ff).

Kung Magnus slöt för Sveriges och Norges räkning ett avtal med Novgorod 1326. Detta visar vilka vida områden Novgorod hade inflytande över. Ytterligare ett avtal slöts i slutet av 1330-talet om att de karelska bönder som flydde från Novgorod till svenska Finland skulle hängas eller halshuggas (ibid:101).

De sista svenska korstågen österut företogs 1348. Under hela senmedeltiden nöjde svenskarna sig med att försvara denna östgräns, åtminstone i söder. De karelare som bodde vid Onega och Vita havet fick leva ganska självständigt ända fram till 1400-talet (ibid 101) .

Karelarna var genom Novgorod influerade av den grekisk-ortodoxa tron. Mest troligt var det därför karelare, som hamnade under svenskt territorium, flydde till ett område kring Tver. En rest av dessa karelare finns kvar ännu idag kvar som en intressant etnisk och självmedveten minoritet som bevarat sin kultur och sitt språk (ibid:111 ff).

Vid Bottenvikens kust konkurrerade svenskar, finnar och karelare. Bottenvikens västra kust hade koloniserats av svenskarna omkring tiden för freden i Petrokrepost. 0ch 1328 gjorde den svenska regeringen anspråk på Hälsingland, dit hela Norrland räknades, som skulle sträcka sig runt Bottenviken fram till Ule älv och Ule träsk. Sverige annekterade Bottenvikens kustområden utan att ha kommit överens med Novgorod. Därtill förekom skärmytslingar ständigt i Österbotten mellan svenskar och novgorodska karelare (ibid:100).

Under denna tid var de s.k. birkarlarna aktiva i norra Sverige och Finland. Det var kringresande handelsmän som kom österifrån. Dessa var finsktalande, möjligen var de karelare. Namnet birkarl kan härstamma från det i Finland belägna Birkala (ibid:80).

Från slutet av korstågstiden, cirka 1300, spreds den karelska bosättningen norr och väster om Ladoga till nuvarande Savolax och Olonets samt vidare upp mot Vita havet. Genom den svenska expansionen österut och Nöteborgsfreden delades det karelska stamområdet för alltid i en västlig del, Svenska Karelen, och en östlig del, Ryska Karelen. Den östra delen som hörde till Novgorod kristnades av den ortodoxa kyrkan (ibid:87)

Under åren 1438 – 39 utbröt uppror i Finland. Upprorsrörelsen i finska Karelen understöddes av riksföreståndaren Karl Knutsson Bonde. Upproret misslyckades dock. Karl Knutsson Bonde lyckades förhandla till sig östra Finland inklusive finska Karelen när kung Kristoffer blev kung i Sverige. Viborgs fästning föll i Bondes händer. I Viborg bidade han sin tid tills han 1448 valdes till Sveriges kung (ibid:143 ff).

Under kung Kristian I, på 1460-talet, fortsatte även den danske ståthållaren Erik Axelsson Tott att bygga upp en maktbas kring Viborg i östra Finland. Vid samma tid hade Moskva underkuvat Novgorod. Moskvaryssland hade en helt annan militär styrka och expansionsvilja än Novgorod. Tott förstärkte Viborg och anlade fästningen Olofsborg innanför den ”ryska” gränsen. Efter Totts död tilltvang sig Sten Sture d.ä. Totts finska län (ibid:154).

Ryssarna invaderade Finland 1495. Ståthållaren Knut Posse försökte försvara Finland mot övermakten. 1497 tvingades Sten Sture sluta fred på samma villkor som i Petrokrepost (Nöteborg). Dock beslutade svenskarna sig för att förfalska Nöteborgsfördraget på ett sådant sätt att man kunde behålla de områden som man tillskansat sig på ryskt område. Finländarna fann nu att de inte alltid kunde lita på att Sverige skulle försvara deras östgräns. Diverse diskussioner ledde fram till att Erik Turesson Bielke blev militär ståthållare över hela Finland, ett uppdrag som han skötte med den äran. Bielke efterträddes av Sten Sture d.y., som vann stort stöd i Finland. Under den dansk-svenska konflikten gjorde kung Kristian samma utrensning av finska adelsherrar som han hade gjort med de svenska. Men andra tider skulle snart gry (ibid:165 ff).

Moskvaryssland växer

Under andra halvan av 1400-talet pågick en tvist om Novgorod skulle anslutas till Litauen eller Moskva. Moskvafurstarna angrep vid några tillfällen Novgorod. 1478 uppgick så Novgorodstaten i Moskvastaten. Novgorod fick behålla en viss autonomi bl.a. hade man ansvaret för handeln med Sverige. 1570 förlorade Novgorod denna särställning och blev en vanlig rysk stad. Novgorods kolonier kom att styras från Moskva (BB:s Historia 6 1984:258).

Intressant är att Bottenviken kallades under medeltiden i Ryssland för Kajanska havet. I detta område hade ju sedan länge karelare färdats för att idka handel bl.a. Kajanerna kan ha varit en karelsk eller finsk folkstam eller en blandning mellan svenskar, finnar, karelare och kväner (kajaner). Landet i norra Sverige och Finland kallades Kajanskij kraij (kajanska landet) av ryssarna. Som mest omfattade det allt land kring Bottenviken mellan Skellefteå älv och Pyhäjoki (älv). Moskvastaten övertog Novgorods anspråk på dessa områden. Fursten i Moskva, Ivan III, förde 1496 krig i Kajanska landet och strider utbröt bl.a. vid Torneå och Kalix älvar (Suomen Historia II 1984:341 ff).

Kolahalvön och Vitahavsområdet kom från mitten av 1500-talet fram till början av 1700-talet att utgöra det ryska fönstret mot väst. Där bodde ryssar som hade handelsförbindelser sjövägen med Nordnorge och vidare neråt mot Europa.

Finland och Karelen efter medeltiden

Ryska Karelen upplevde under 1500-talet en stark utveckling som återspeglades i samhällslivet både materiellt och andligt. Runt Onega hade det bildas 18 pogosty (socknar), där det bodde omkring 50.000 personer. De större befolkningskoncentrationerna var Olonets, Vaaseni och Suoja. I Ladogakarelen fanns 7 pogosty (socknar) med endast cirka 5.000 invånare, men med invånarantalet i växande. Vitahavskarelen tillhörde ännu Novgorods lappmark, där folk levde under en slags feodalism liknande det sydryska. De adliga frälsegodsen dominerade i Aunuskarelen. Den rikaste länsherrren här var Novgorods ärkebiskop på 1500-talet (Lahikainen 1993:26).

Handeln var en viktig näringsgren. Den bedrevs dels som kringresande ”bondhandel” och dels som yrkesmässig storhandel. Kända handelsplatser i Ladogakarelen var Kexholm (Priozersk),Taipale, Sortavala och Kurkijoki. Kring Onega var Suoja och Poventsa de mest kända. Olonets var naturligtvis också ett handelscentrum inom sitt område. Vid Vitahavskusten var Suma och Kem handelsplatser (Suomen Historia II 1984:397 ff).

I det av Sverige styrda Finland skedde också förändringar. Gustav Vasa bröt mot den medeltida feodala traditionen med en stark slottsherre i Finland. Landet indelades i fögderier direkt under kungen och kansliet. Helsingfors grundades 1550 som en handelsstad inriktad på handeln med Ryssland. Under 1540- och 1550-talen trängde finska kolonister in över den ryska gränsen så mycket som 200 kilometer nordost in i Ryssland. Av svenskarna betraktades ryssarna som hedningar. Svenskarna hade ju nyligen tillsammans med finnarna blivit lutheraner. Och nu tillkom bekymret att man hade delar av den finska befolkningen boende på ”fel” sida om gränsen (Jutikkala 1982:46 ff).

Gränsstrider utvecklades till rent krig 1555 och adeln lyckades övertyga Gustav Vasa om att man skulle gå till angrepp mot ryssarna. Den svenska armén skeppades över till Finland. År 1557 gjordes en överenskommelse om att följa den gamla gränsen, sedan svenskarna lidit vissa militära nederlag. Emellertid hade man ännu inte kommit till ett militärt avgörande. Gustav Vasa hade 1556 gjort sin son Johan till Hertig av Finland. Hertig Johan kunde före en självständig politik med Finland som bas. Detta ledde till förvecklingar med brodern Erik XIV, som var Sveriges kung. Erik lät häkta Johan. Men missnöjet med Eriks styrelse ledde till ett adelsuppror och Johan III blev 1568 Sveriges kung. 1581 utnämnde han sig på eget bevåg till storfurste av Finland (Carlsson 1981:342 ff).

Under Erik XIV:s tid hade Estland besatts och satts under den svenska kronan. Detta kunde man göra därför att man i Ryssland var upptagna av inre strider. Under Johan III:s tid skärptes läget och 1570 bröt fientligheterna ut i krig. Det som i svensk historia kallas för ”den långa ofreden” hade börjat (ibid:348 ff).

Denna ofred drabbade Karelens befolkning och bebyggelse hårt. Svenska trupper ödelade gårdar och även kloster i området. Ryssarna svarade med upprepade anfall mot Viborg och härjningståg företogs ända upp mot Österbotten.

Innan 1580 hade fästningen Kexholm, som behärskade Ladogakarelen, och staden Narva i Ingermanland intagits av svenskarna. Under den långa ofreden bedrev man ett rent terrorkrig; 1581 mördade svenskar munkar i Valamo och savolaxare tog ihjäl karelare på svensk order. Det var religiös förföljelse som gjorde att flera karelare flyttade till Ryssland.

Vid freden i Teusina 1595 fastställdes gränsen till Varangerfjorden vid Ishavskusten. Den stora territoriella svenska vinsten var uppe i norr (ibid:349).

Under tronföljdskriget mellan Sigismund av Polen och den blivande Karl IX hamnade den finska adeln på Sigismunds sida. I Finland gjorde bönderna uppror understödda av Karl; det s.k. klubbekriget. Den finska adeln besegrades och 1599 behärskade Karl IX Finland. Den svenska expansionspolitiken i öst ledde till krig mellan Sverige och Polen i Livland i början av 1600-talet. Även i ryska tronföljdstrider beblandade sig Karl IX. Han stödde tsar Vasilij Sjuskij mot tronpretendenten Dimitrij. I spetsen för en svensk här kunde Jakob De la Gardie tåga in i Moskva 1610. Kexholms län och Ingermanland kunde åter besättas av svenska trupper. Uppe i norr gjorde Sverige anspråk på de ryska områdena på Kolahalvön och Vitahavskusten. Den svenka kungen sände dit expeditionskårer bestående av finska bondesoldater (ibid:348 ff).

Vid freden i Knäred 1613, mellan Sverige och Danmark-Norge, togs frågan om de norra områden upp. Sverige avstod från beskattningsrätten av bebyggarna vid Ishavs och Vitahavskusten efter danska påtryckningar. Det svenska intresseområdet kom så att sträcka sig inte ända fram till Ishavet. Det ryska inflytandet här uppe i norr blev allt större efter det att tsar Ivan IV grundade staden Arkangelsk 1594. Staden blev ryskt handels- och administrativt centrum för Ishavsområdet och en stor del av norra Karelen kom att lyda under det regionala styret i Arkangelsk (Laine 1994:15).

Den svenska expansionspolitiken fortsatte dock under Gustav II Adolf. Större delen av Karelen skulle förvärvas, samt så småningom Novgorod. Så blev det också.

1617 vid freden i Stolbova fick Sverige nöja sig med Kexholms län och Ingermanland. Man hade inte lyckats med ambitionen att få kontroll över ryska handeln eftersom ryssarna fortfarande behärskade vägen till Ishavet (Carlsson 1981:351).

Signifikativt för konflikterna i dåtidens Europa var de religiösa motsättningarna. Så var det även i Karelen. Karelarna som var bosatta i Kexholms län var till skillnad från sina fränder i Finland av ortodox tro. Detta utmanade den svenska tvångspolitiken när det gällde enhetlig luthersk tro. Dessutom var den ryska tsaren formellt ledare för den ryska ortodoxa kyrkan, vilket kunde ha politisk betydelse för karelarna. En luthersk tvångspolitik påbörjades, åter såg många karelare sin enda tillflykt i Ryssland. Många karelare flydde alltså till Ryssland, ännu fler flydde även under kriget på 1650-talet. I stället flyttade lutherska finnar in i Kexholms län. Religionsförföljerserna resulterade i att Kexholms län i slutet av 1600-talet var i stort sett lutherskt (Jutikkala 1982:63 ff).

Per Brahe står staty i min (författarens) födelsestad Brahestad, som han grundade. Han grundade även Åbo universitet 1640 samt Sortavala 1632, som då låg i Kexholms län. Brahe var under åren 1637-1640 och 1648-1654 generalguvenör för Finland. Brahetiden betecknar en storhetstid i Finland med jämförelsevis god inre stabilitet (Lahikainen 1993:45).

Till skydd mot svenskarna byggdes på 1640-talet i Olonets en fästning omgärdad av en jordvall. Staden Olonets fick stadsrättigheter 1648 och blev residensstad för denna delen av Karelen. Vitahavskarelen fördes så till Arkangelsk län, vilket delade ryska Karelen i två delar (ibid:27).

I konsekvens av den svenska stormaktspolitiken anföll Karl X Gustav Polen 1655, även om han såg Ryssland som huvudfiende. Kungens mål var att minska Rysslands inflytande i området och få ekonomiska fördelar i form av tullinkomster från baltiska hamnar. Emellertid hade den ryska krigspotentialen förstärkts och Ryssland angrep nu Sverige på ett annat frontavsnitt. Över Ladogasjön kom ett oväntat angrepp och karelarna slöt upp på den ryska sidan. Luthersk civilbefolkning massakrerades. Vedergällningsaktioner mot befolkning på den ryska sidan företogs av svenska truppavdelningar. Efter svenskryska kriget 1656-1658 utvandrade åter karelare söderut till Ryssland, synbarligen av religiösa själ (Carlsson 1981:468 ff).

Vid freden i Kardas 1661, som var Sveriges sista såsom stormakt i området, stärkte emellertid Ryssland sin position i det karelska området på bekostnad av Sverige. Försöken att göra kareler till lutheraner gavs upp 1686 under Karl XI. Slutet av 1600-talet präglades av missväxt, svält och kalla vintrar. 1696-1697 dog cirka en tredjedel av Finlands befolkning (Fagerlund 1993:285).

-Mikko Heikkinen-

Legg igjen en kommentar

Dette nettstedet bruker Akismet for å redusere spam. Lær om hvordan dine kommentar-data prosesseres.

If any images at this page are not credited by me, and I do not know the owner,
please contact me, so I can either delete or credit you!
All other content:
Laila Henriksen @2020-2021

This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.