Ingenting har bedret seg

Det er som å se inn i et forvridd speil.

Har det egentlig endret seg så mye siden 1964?

Fra © Per Anders Fogelströms arvingar 1964

-Människornas jord – nedsmutsad, utplundrad.

«Sjöar och vattendrag förvandlade till kloaker. Luften förorenad av sot och avgaser. Marken förgiftad.

Samtidigt som världens folkmängd ökade i allt snabbare takt. Om trettio år skulle den förmodligen vara fördubblad – medan råvarukällorna redan nu började sina och födoämnestillgången minska.

Men de rika folken sparade inte. Förbrukningen steg, deras sophögar växte till berg, deras åkrar gödslades med fisk som kunnat mätta de hungrande.

Mängder av människor avled i sjukdomar för vilka det fanns botemedel. De stora resurserna sattes inte in för att rädda liv utan för att döda, för att fullkomna metoderna att föra krig med hjälp av bakterier och smitta ned hela folk med sjukdomar.

Varje dag gled flygplan lastade med kärnvapen över jorden, redo att inleda den totala förintelsen.

Världen kunde förefalla förbrukad, omöjlig att rädda.

I skuggan av dödshotet växte sjuka och bleka groddar: reaktionära tänkesätt, hat och tortyr.»

…På ena sidan fanns de krafter som ibland kallades ”den fria världen”, ”demokratierna”. Men som också kallades kapitaliststater och kolonialländer, förtryckare och utsugare. Västerlandet, frihetens försvarare mot åsiktsförtryckare och terrorregimer. Men den frihet man sade sig försvara var alltför ofta en frihet på andras bekostnad. Frihet att härska och suga ut, frihet för andra att svälta och lida. Frihet att äga mitt ibland egendomslösa, frihet att profitera på andras hunger.

© Per Anders Fogelströms arvingar 1964